Att blomma ut

 
 Det är så tydligt att det finns faser man går igenom i livet. Det varierar säkert från person till person. Själva intensiteten, vad för fas det är. Men faser, det tror jag nog vi alla har och måste ta oss igenom. Eller, jag kan säga såhär. Jag vet med säkerhet att jag har olika faser i mitt liv. 
 
Det är en sådan trygg känsla att börja känna att jag faktiskt har kontroll över mig själv och mina känslor. Att de där starka tonårshormons-bomberna inte riktigt tar på samma sätt längre, de får inte riktigt fäste. I takt med att vuxenvärlden öppnat sig har mycket faktiskt förändrats till det positiva hos mig, samtidigt som det även medfört en del negativt; beroende på hur jag tacklar dem. 
 
Jag tror det logiska tänkandet börjat förstärkas lite. Jag märker små, små förändringar och det är så himla viktigt att jag fångar de och håller kvar de. Göder de, och mig själv, med positivitet. Jag har hamnat i en svacka igen, jag märker att det oftast blir så när jag har ont, men det är en sådan skillnad den här gången. En sådan enorm skillnad. Det är inte längre samma intensitet, det är inte en svacka där jag tappat kontrollen helt. Jag kommer upp på benen igen, bara några minuter efter att ångesten väckts till liv,. Jag re:settar mig själv, börjar om på nytt. Andas. Låter det logiska och analyserande ta över och omfamna känslorna som mjukt silke. Jag har ju en lång bit kvar och frågan är ifall man någonsin lär sig att hantera sina känslor helt... men det är så viktigt att jag uppmärksammar mina framgångar. Den enda som stjälper mig själv är just mig själv. Och det är ju väldigt, väldigt trist.
 
Jag tänkte först inte vara så privat i den här bloggen men jag tror det går att hitta en balans mellan privat och "privat-privat". Alla mår ju dåligt ibland, alla svackar och tappar balansen. Det vore ju egentligen väldigt trist och omänskligt att skapa en blogg och aldrig riktigt tillåta sig att vara just människa. Sen behöver man ju inte beskriva allt in i minsta detalj, berätta sådant som egentligen är onödigt. Men jag tror att jag ska vara lite mer öppen än vad jag först hade tänkt. Jag menar... det är ju just öppenheten och muren runt det som jag uppmärksammat och vill jobba bort. Jag vill inte skämmas över mig själv eller mina känslor längre. Här ska jag ju få ta plats. Vräka ur mig allting, hitta tillbaks till gamla bloggjessica, fast något mer mogen och klok. Inte lika... impulsiv, haha.
 
I vilket fall som helst. Ibland känns det som att rätt tid infaller och förändringen äntligen sker. Som om den behövt mogna ett tag, och sen vips så blir det så enkelt. Lite så känns det nu, med att hitta tillbaks till den jag verkligen vill vara, och vet att jag är. Det känns som att rätt tid är inne att verkligen läka och låta mig blomma ut igen. Även om det såklart kommer komma fler svackor, tyngre och intensivare, betydligt svårare att hantera. Men om jag tar vara på varenda framgång, om jag suger på de som karameller och föser över så mycket positivitet som jag kan, då blir det nog lättare i framtiden också. Att tackla de tunga svackorna, alltså. För de kommer nog aldrig riktigt försvinna, vi är ju känslomänniskor. Men man kan nog lära sig att ducka och slinka förbi de allra värsta och tyngsta. Det tror jag faktiskt.
 
Nu ska jag sova och försöka ignorera magontet. Gud vad skönt det känns att ha fått sätta sina tankar i ord igen. 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Game of Thrones

En game of thrones-inspirerad kråka... kunde bara fördriva tiden framför ps i förrigår, så jag letade upp en gammal bild som legat och skvalpat i arkivet ett tag och tog tag i det. Nu fick jag äntligen använding av att den blundade!
 
Gud vad jag älskar Game of Thrones... jag tycker den serien har allt. Jag sa det till mamma idag, att det nog inte finns någon serie som trollbinder mig så intensivt. Jag är där. Älskar sådant. Och vilken säsong det har varit den här gången! Den bästa hittills tycker jag... älskar att det börjar hända lite saker. Det där långdragna är inte riktigt min grej ;) 
 
Borde föra över lite bilder till den externa hårddisken och hjälpa datorn att få lite luft igen... den är fylld till bristningsgränsen med bilder och psd-filer. Inspirationen till att fota har legat på is väldigt länge (vanligtvis brukar det bli svalare under vinterhalvåret och väckas till liv vid sommaren... men den här gången blev det inte så. Kanske för att Zingo inte finns med mig längre... att kroppen haft fullt upp med att anpassa mig till det) men nu börjar det födas till liv igen. Det bara kliar i fingrarna. Och då behöver jag ju lite plats...Det får bli morgondagens projekt. 
Allmänt | | Kommentera |

Fantasivärldar

Lite matta färger eftersom dessa skapades innan jag lärde mig att konventera till rätt färgprofil.
 
En sak jag verkligen älskar med att ha börjat förstå mig på photoshop är att jag kan skapa de världar som min fantasi alltid drömt om. Det där drömlika... Jag har alltid haft så mycket fantasi och sagan om ringen, spel som WoW, Lotr osv var SÅ tillfredställande för mig eftersom jag fick vara där. I det där fina och vackra, eller lite läskiga och mörka. Och nu har jag möjlighet att faktiskt kunna skapa bilder som reflekterar de där fantasierna, och det känns helt fantastiskt. Jag har alltid känd mig så sluten i det... andra kunde måla upp fantastiska världar och jag satt där med allting bubblandes inombords. Men nu så, äntligen! Tanken på att jag dessutom kommer bli bättre och kunna få ner fantasierna i bilderna på ett ännu mer äkta sätt, känns ännu mer fantastiskt. Redigering är som mindfullness för mig... jag blir så himla lugn.
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp