-

 
 
 Det här är min första kväll där jag inte somnar vid halv sju/åtta. Jag är trött och skulle jag blunda skulle jag somna på en sekund, om inte mindre. Men jag kan inte riktigt finna ro till att lägga ner datorn (jag vet, skulle ju minska på användandet... jag ska bli bättre). Det är så mycket tankar i huvudet. Så mycket underliggande stress som kommer fram mer och mer ju mer jag rannsakar mig själv. Jag är mer samlad och lugn än vad jag någonsin varit tidigare, jag är inte deprimerad, bara... matt. Kanske lite låg, men inte så som jag brukar vara. Det här är lugnt och varmt och ja, kanske läkande. Men ändå obehagligt. 
 
Jag måste verkligen börja ta tag i det här nu. Men i små steg, jag får inte kasta på mig för mycket. Men jag tror jag ser en lösning, det finns inte här och nu men lite längre fram. Jag måste ta mig igenom lite saker fört, främst fysiskt och psykiskt. Och det får ta den tid det tar, men det viktiga är att det startas nu. Jag har inte tid att vänta längre, jag har verkligen inte det. 
 
Nu ska jag sätta på en serie och somna till den. I morgon börjar en ny dag, men nya möjligheter. Så klyschigt men så viktigt, för det är ju så. 
 
 
 
 
 
 
 
Allmänt | |
Upp