När våren är här

Åh jag blir så levnadsglad när våren äntligen anländer. Jag får verkligen inte alls någon vår-deppighet, snarare tvärtom. Vinterns mörker och kyla försvinner och ersätts av ljumma vårbrisar, fågelsång och blommor i varenda backkrön och gräsplätt. Allt inom mig väcks till liv. Luften blir lättare att andas. Jag ser solens ljus dansa mot väggar och små knoppar på träden som lovar att grönskan snart är här och jag vill bara ut. Ut med kameran, ut med blocket för att skriva, ut ut ut och bara insupa allt liv. Jag vill ligga i buskarna som jag gjorde när jag tog den här bilden för två år sen, spendera timmar åt att försöka få den där bilden jag målat upp att jag skulle få. Höra humlorna surra och andas in gräs och blom-dofterna. I morgon ska jag rensa datorn på bilder så att jag kan föra över de jag har på kameran och börja ta mig ut på morgonpromenader, börja dagen med skog och frisk luft. Låtsas att jag inte är i en stadsmiljö utan ute på landet, i tystnad, med bara naturen. Och jag ska använda den här energin till att fortsätta skapa fasta rutiner och ta hand om mig själv och samla så mycket lugn och styrka att jag, när allt dalar (vilket det ju kommer göra då och då) bättre kan hantera det. Älskade älskade natur, vad vore jag utan diiiig ♥
 
Allmänt | | Kommentera |

I min drömskog

Idag när vi åkte ut till Västerhaninge åkte vi förbi några skogsdungar. Vårsolen letade sig in genom grenarna och allt baddades in i den vär varma, mjuka tonen som lovar att våren är här. Och jag tittade ut på de mossbeklädda stenarna och trädstammarna och kände en sådan oerhört längtan ut, dit. Till dem. Till att sitta i skogen och andas in dofterna av livet som vaknar igen. Jag behöver det, jag kände det så djupt och innerligt och det går nästan att jämföra med känslan jag kunde få när jag var mer andlig av mig och hade min tro på Moder Jord. Som om naturen lockade på mig. Jag lovade mig själv att ta vara på våren det här året för det är min absoluta favorittid, men jag har inte riktigt tagit mig i kraken ännu. Men jag måste börja ta mig ut dit, till lugnet och ljudet av sjungande fåglar eller vinden i trädtopparna. 
 
Det finns inget som lugnar mig så som skogen gör. Faktiskt. Det är något läkande och renande att befinna sig mitt bland så mycket iv. Det känns verkligen som om allting lever. De finns och de känns så medvetna, så kloka och varma. Som tysta betraktare som bär på livets alla svar. Det är en del jag vill få in mer av i mina bilder... någonting som avslöjar att det är jag som tagit bilden... nu vet jag inte hur "eget" det är men jag har börjat redigera in små ljus"orber" i mina bilder... som på flask-bilden eller "våren är här"-bilden. För mig symboliserar det naturens själar... liksom i den här bilden som jag redigerade i förregår. Jag vill få med den energin, det känns så himla rätt. Som en typ av hyllning.
Allmänt | | Kommentera |
Upp