Jessica

Kreativitetsbomb
 
Jag har hamnat i någon enorm kreaitivitets-explosion och har så mycket tankar och idéer att jag knappt får luft. Bilden ovanför skapade jag på 10 minuter, helt galet. Det är ett oerhört positivt tecken som jag verkligen tar vara på, för det innebär att jag är påväg ut ur det här nu. Sen är jag ju såklart medveten om att det kommer komma kreativitets-svackor också, för så är det ju. Tiden rör alltid på sig, inget är en rak och självklar linje. Men mörkret, det håller på att försvinna. Bitarna som är jag börjar falla på plats.
 
Det enda jobbiga just nu är den här grumligheten som finns i hjärnan. Det känns som att jag är så himla kapabel till att lyckas, om jag bara ger 110 procent. Men orken finns inte där. Det är som en mörk hinna över allting och jag vet inte hur jag ska bryta mig loss. För det måste jag ju kunna göra, det måste ju bli lite lättare att fungera, ha energi och faktiskt ge allt jag har om jag bara hittar rätt metod? Det här måste ju vara någon typ av utmattningssymtom? Jag vet att det tar två månader för hjärnan att lära sig olika rutiner, och att det innan dess är rätt motigt. Det kanske är den motigheten jag känner? Att om jag bara fortsätter med rutinerna, trots att det ibland tar emot, så kommer det att bli lättre? Det är bara så svåååårt att jobba emot trötthet. Det är en sådan instinktiv känsla i kroppen, man ska ju sova. Inte gå upp och aktivera sig.
 
Jaja. Jag mår bra. Jag har små svackor men i grunden mår jag bra. Jag skriver, läser och inspireras och börjar hitta mig själv igen. Och det är en fantastisk känsla. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress