Älsklingar

Klockan är snart halv ett och jag sitter i köket och har precis fått i mig frukost. Såhär sent brukar det inte bli längre, minns tillbaks på tiden då jag var tonåring och kunde sova fram till fyra om jag så fick bestämma (oftast fick jag inte det för mamma, hon brukade komma in och väcka mig), och så poff en dag så vaknade jag vid nio/tio vare sig jag nattsuddat eller inte. Men, när jag behövt ta smärtstillande i morfinform så blir det lite annorlunda, för det första har jag börjat få så svårt att somna efter att jag tagit det, samtidigt som jag är  trött. Kollar på filmen med hängande ögonlock och känner hur kroppen liksom försvinner lite, men när jag väl blundar kan jag inte somna. Förut somnade jag på en gång, det gick inte att stoppa. Vet inte vad som hänt. 
 
MEN när jag väl somnat, då sover jag. Och då kan jag somna om när som helst, hur som helst. Så, jag somnade sent i natt och sen har jag sovit "ruset" av mig fram till halv 12. Och nu äter jag frukost.
 
Jag älskar när solen är framme i mitt kök. Jag må tycka illa om köket rent allmänt pga gammalt och trött, men jag älskar den guldiga tonen i det. Allt blir så varmt och härligt, speciellt när katterna sitter och tvättar varandra på fönsterbrädan och sol-glädjen spritter i kroppen. När Tyrion småkurrar till fåglarna utanför fönstret och är sådär fantastiskt, fantastiskt söt, eller när Sansa slänger sig raklång på golvet och visar upp sin mjuka mage, eller när de båda svarar när man säger "hej" eller bara småpratar med de. Hur lyckligt lottad är jag inte som har de här? Som har alla mina djur, även de som gått bort. Tänk att jag varje, varje, varje dag får känna päls mot min hud och det trygga kurrandet. Som alltid har sällskap. Känner en sådan enorm kärlek inför de här tre individerna, och det är så fint att veta att det är ömsesidigt. Det är det jag älskar med katter, du kommer aldrig kunna tvinga en katt att visa kärlek till dig, ni är liksom jämnbördiga, på samma nivå och det gäller att ge och ta. Du kan inte kräva något utan att inte ge något tillbaks. När en katt tycker om dig är det verkligen för att den tycker om dig. Precis som när man får kontakt med en människa. 
 
Mina djur är i allafall något av det bästa som finns i mitt liv och jag är så jävla lycklig över att de är här, trots att de kan göra mig galen av oro ibland, provocera på en sådan nivå att jag grinar, och totalskiter i mina tillsägelser emellanåt. De är bäst ändå. Ska börja ta vara på de mer, deras närhet. Inte ta de för givet, för det är så himla lätt att man gör det.
 
Nu ska jag hoppa in i duschen och kanske vila lite till (är fortfarande bakis på smärtlindringen) och sen kanske jag och Elinis drar ut och fotar!!  Ska visa henne aaaallt jag kan. Hahah nä, men det ska bli mysigt. Känner hur foto-genen drar och pockar på uppmärksamhet, vill ut och skapa. 
 
Allmänt | |
Upp