-

 
Den här veckan har verkligen påmint mig om hur långt jag kommit i att hantera situationer som jag tidigare gjort allt för att fly ifrån. Jag är som sagt otroligt trött, och takten som finns i samhället är inte riktigt en takt jag kan hänga med i... MS:en finns där och sätter käppar i hjulet. Det gjorde den med största sannolikhet under min "vara hemmasittare"-period också, men det jag inte förstår då men äntligen gör nu är att det är en skillnad på att det skulle vara bekvämt att vara hemma, och att det är ett måste att vara hemma. 
 
För det är något man faktiskt behöver ha i åtanke, även när man är sjuk. Jag kommer troligtvis alltid ha något som värker i kroppen, men det får inte bli en stoppkloss. Jag har inte mått bra den här veckan, men jag har tagit mig iväg ändå och det har varit SÅ skönt. Den där kicken av att ha varit duktig, och ärlig mot mig själv. Jag är så stolt över den utvecklingen. 
 
Fick också veta av mitt försäkringsbolag att de ser en viss procents medicinsk invaliditet så fick en utbetalning som löste SÅ många problem. Jag kan äntligen andas ut och ha lite lugn och stabilitet nu när jag försöker hitta sätt att ta mig in i samhället och vardagen igen. I december är planen att börja arbetsträna, och förhoppningsvis är jag ute på riktigt snart. Har precis ökat till att ha tre aktiviteter i veckan, så det ska bli intressant att se hur det går, den nya aktiviteten är yoga och den känns verkligen så skön och viktig. Den stillheten. Just nu känns det superbra med två dagar i veckan i ungefär 3h iaf. Hoppas så att det kommer fortsätta kännas så ju mer jag ökar tiden också, sakta men säkert. Att jag kan "läka" den här hjärntröttheten, eller åtminstone hitta en fin balans. 
 
Nu är hösten här iaf, eller just precis nu börjar det bli mindre löv på träden men de senaste två veckorna har varit magiska. Det HAR dragit lite i foto-ådran, men det tar liksom stopp. Så oerhört tråkigt, jag vill verkligen hitta tillbaks till det kreativa igen. Jag inser ju att jag inte kan sitta och vänta på det, utan helt enkelt måste sätta mig i "arbete"... men drivet är inte dääär.
 
 
0 kommentarer
  • Hem
  • Om mig
    • Jessica
      Den 20 september 2018 fick jag reda på att jag hade MS, multipel skleros. Världen vändes upp och ner - men inte endast till att bli negativt. Helt plötsligt kunde jag se och uppskatta livet på ett sätt jag aldrig gjort innan. Efter vidare undersökning på Huddinge sjukhus visade det sig att jag inte uppfyller alla kriterier för MS, så just nu har jag diagnosen Ospecificerad demyeliniserande sjukdom i det centrala nervsystemet. Här tänkte jag skriva ner mina tankar och upplevelser om den här nya livsresan - mycket för min skull, men också med tanken att andra kanske är i en liknande sits som jag och att vi kan finna stöd i varandra. Här kommer jag dela med mig av glimtar av mitt liv, i form av bilder, ord, musik och text. Nu ska jag leva som jag aldrig levt förut.
  • Kategorier
  • Arkiv